Sedan 1882 har byborna i Hålland byggt, förlorat och rest sin bro över Indalsälven på nytt. Nu är den senaste renoveringen snart klar efter fem års stängning och bron ska äntligen öppna igen.
Genom åren har bron byggts om, spolats bort och rests på nytt av byborna i Hålland. Den senaste stängningen kom vintern 2021 när en besiktning visade att det norra fundamentet, en stenkista från 1930-talet, krävde omedelbar åtgärd. Bron bommades för fordon men har fortsatt användas för gång- och cykeltrafik, trots att skyltar tydligt säger att den är avstängd.
– Även om det varit problematiskt så visar det vilken stor betydelse bron har. Nu hoppas vi att alla de som sätter högt värde på den vill vara med och ekonomiskt stötta bron och dess framtid, eftersom den är en tillgång för så många, säger Sara Björkebaum, sekreterare i Hållandsbrons samfällighetsförening.
Bygdemedel på 1,8 miljoner kronor beviljades och ett lokalt företag från Offerdal fick uppdraget. Den 10 juli i år startade arbetet. Bron stängdes helt, vägbanan monterades bort och all passage spärrades av. Vattenflödet var högt redan vid start och augustiregnen drev upp det ytterligare. Länsstyrelsen gav dispens för gjutning till mitten av september och den sista gjutningen hann precis göras innan stoppet med hänsyn till fiskarnas lektider.
– Styrelsen och flertalet andelsägare har i varierande omfattning bidragit med arbete. Vi i styrelsen brukar skämta om vad vi ska göra med all tid när bron äntligen blir klar, och snart är vi där, skrattar Karin Bäckborn, ordförande i föreningen.
Nu pågår härdning och nedmontering av formar och ställningar.
Bakom arbetet ligger en förening som i över 20 år har kämpat mot Trafikverket om utlovat statligt stöd. Vid en lantmäteriförrättning 2005 lovade dåvarande Vägverket att en nybildad samfällighet skulle få statligt bidrag motsvarande 60 procent av driftskostnaderna. Enligt föreningen framgår löftet av Lantmäteriets protokoll, men Trafikverket har vägrat betala och hänvisar till att vägsträckan är för kort. 2009 lovade en annan tjänsteman att bidrag skulle komma om ett erosionsskydd anlades. Föreningen lade då, enligt överenskommelse, ner 20 ton sten runt fundamentet. Bidraget avslogs ändå.
– Det har blivit mycket jobb motströms, och då menar jag inte arbetet i vatten. Trafikverket bekräftar och beklagar att deras tjänstemän lämnat felaktiga uppgifter. Därtill vid upprepade tillfällen. Ändå vägrar de göra om och göra rätt. Vi kommer fortsätta stångas, säger Karin.
Att bron överhuvudtaget finns kvar beror på generationer av envist ideellt arbete. 1954 räddades den från ismassor och timmer genom att dynamitladdningar fördes ner i vattnet under isen. Körbanan flög i luften men bron stod kvar, om än böjd. Under 1980-talet bidrog bönderna med virke till ny körbana. Men vårfloden 1995 tog den till slut. Den 6 juni trycktes balkarna omkull och brobanan fördes av älven mot Ristafallet. Byborna samlades igen och med hjälp av undsättningsfonden stod en ny bro klar i december 1999.
– Det känns fantastiskt att den öppnar snart igen, byarna blir åter sammanhängande. Det är nästan på dagen fem år mellan stängning och öppning, säger Sara.
Den 25 oktober är det dags för återinvigning. Föreningen hoppas på fint väder och att många vill komma dit för att fira att bron åter är i drift. Planen är att servera kaffe på den ena sidan och bullar från den andra. Majas Skafferi fixar bullarna och alla intäkter går till samfälligheten.
Foto: Sara Björkebaum
Foto: Karin Bäckborn