I 20 år har brittiske Graeme Glew kommit till Kall för att köra på is. Under den tiden har han gått från att vara en del av Formel 1-världen till att bygga upp en global rörelse för kvinnor i motorsport. I mars samlades 30 kvinnor från 20 länder på en frusen sjö i Kallbygden för att tävla om fyra platser i ett brittiskt racingmästerskap. Årebladet träffade Graeme på Holiday Club i Åre för att prata om is, racing och varför just Kall är platsen där allt händer.
Graeme Glews historia i motorsport börjar tidigt. Redan som 16-åring byggde han sin egen racerbil i England, ett projekt som han själv beskriver som en katastrof men som lärde honom det tekniska hantverket.
– Jag byggde min egen racerbil, och den var verkligen inte bra. Men det lärde mig enormt mycket om den tekniska sidan berättar han.
Vid samma tid höll en annan ung britt på med sitt eget bilprojekt. Adrian Newey, numera en av motorsportens mest kända konstruktörer och mannen bakom Max Verstappens framgångar, arbetade med sin racerbil parallellt med Graeme.
– Jag blev aldrig designer, men det blev han, säger Graeme med ett skratt.
Efter ungdomsprojektet satsade Graeme på racing i Formula Ford, men som så ofta i motorsport tog pengarna slut. Istället startade han en racingskola på Cadwell Park i Lincolnshire, som han drev i tio år. Det var där fröet till hans livsverk planterades.
– Vi producerade många mästare, men väldigt få kvinnor kom till skolan. Och de som kom frågade alltid samma sak: varför finns det inte fler kvinnor i den här sporten? Mitt svar var att jag verkligen inte visste. Det var 40 år sedan.
Karriären tog honom vidare till förarmanagement och så småningom in i Formel 1. Han arbetade med det lilla teamet Pacific Grand Prix under deras två säsonger i F1, och sedan med Arrows. Han har jobbat med namn som Eddie Jordan, McLaren och Alain Prost.
– Det var en vild värld. Små team med stora drömmar och aldrig tillräckligt med pengar, säger han.
Men det var en helt annan fråga som inte lämnade honom. År 2002 kontaktade ett brittiskt TV-bolag Graeme med idén att skapa en tävlingsserie för kvinnor. Han nappade. Tre biltillverkare kontaktades, Mitsubishi, MG och Mazda, alla med namn som börjar på M, bara för att testa intresset.
– Alla tre sa att det var en fantastisk idé. Vi valde Mazda för att de lanserade RX-8 och det passade perfekt.
Formula Woman, som serien kom att heta, lanserades 2004. Tiotusen kvinnor sökte. Sexton tävlade. Det var första gången ett renodlat kvinnligt racingmästerskap skapades. Serien sändes på ITV parallellt med Formel 1 och satte världsrekord med 62 kvinnliga förare vid ett och samma event.
Graeme drev Formula Woman i fem säsonger innan han sålde verksamheten. Men idén släppte aldrig taget. År 2019 lanserade han en ny intresseanmälan och blev överraskad.
– Jag blev chockad. Intresset kom inte från Storbritannien eller Sverige. Det kom från hela världen. Och det berodde helt på sociala medier. 2003 hade vi inga sociala medier. Då var det tidningar som er som spred konceptet.
Idag heter organisationen Racing Women och samlar över 6 000 kvinnor från 92 länder. Och centrum för hela verksamheten, åtminstone den del som handlar om att testa förarnas förmåga under press, är en frusen sjö i Kallbygden.
Graeme kom till Kall första gången 2006. I år firade han 20 år. Det som började som ett samarbete med den lokala iskörningsarrangören Car Events har vuxit till något helt annat. Sjöarna i Kallbygden är nu platsen där Racing Womens slutgiltiga urvalsprocess äger rum.
– Allt runt Kall fungerar. Byn, faciliteterna, människorna. Folk som kommer hit vill komma tillbaka. Och om en sjö inte fungerar för att isen behöver prepareras om, finns det alltid en annan sjö att åka till. Vi har använt tre olika sjöar bara den här säsongen.
I mars i år landade 30 kvinnor i Åre kommun. 25 seniorer och fem juniorer, utvalda ur 150 sökande från hela världen. Topptaxi ordnade logistiken från flygplatserna, Kallgården stod för boende och mat, och Car Events tillhandahöll bilarna, Volkswagen Golf R och Porsche Carrera, båda med fyrhjulsdrift.
Första dagen ägnades åt träning på isen. Ingen press, inga poäng. På kvällen hölls seminarier om den kommersiella sidan av racing, om fysisk träning och om mediahantering. Förarna fick även genomföra ett mediatest.
Dag två skulle kvalificeringen ske på förmiddagen och finalen på eftermiddagen. Men isen samarbetade inte. Johnny Ellénius från Car Events ringde kvällen innan och sa att vädret höll på att vända. Frukost klockan sju, buss klockan halv åtta. Raka vägen till sjön. Kvalificeringen startade klockan halv nio. Första föraren ut, en kvinna från Taiwan, körde rakt i snövallen och satt fast i en kvart.
– Hon var inte van vid is. Ingen av dem är vana vid is och snö. Det är det som gör det till ett så bra test, säger Graeme.
Femton förare gick vidare till finalen. De som inte kvalificerade sig fick stå vid sidan och titta. Några tårar, några besvikna miner. Vinnarna tillkännagavs först morgonen efter, klockan nio, efter en noggrann bedömning som vägde ihop körtider, mediaprestationer och fysisk förmåga.
Resultatet: två tyskor, en polsk förare och en brittiska från Liverpool. Bland juniorerna vann 14-åriga Kalyani Pratheesh från Indien.
– Alla 30 tävlande var nöjda med resultatet. De tyckte att det var en rättvis tävling. Det säger mycket, säger Graeme.
De fyra vinnarna delar nu en bil i ett brittiskt uthållighetsmästerskap. En sprint på lördag, en sprint på söndag, och sedan uthållighetsrace med depåstopp. Kostnaden för att köra bilen under fyra tävlingshelger ligger på runt 60 000 pund. Det låter mycket, men i motorsportens värld är det nästan billigt.
– Vill de köra Formula 4 i Storbritannien kostar en säsong 450 000 pund. Det är därför jag styr tjejerna mot uthållighetsracing. Det är nästan överkomligt, säger han.
Och planerna sträcker sig längre. Inom tre till fem år vill Graeme ta ett helt kvinnligt team till Le Mans 24-timmars. Inte bara förarna, utan hela teamet, från ingenjörer till marknad till teamchef.
– Det har aldrig gjorts förut. Och det är det som filmteamet vi jobbar med tycker är så intressant. Det handlar inte bara om sex förare i bilarna. Det handlar om att hela operationen drivs av kvinnor.
Tävlingen i Kall ska bli årlig. Graeme och hans team är överens om att urvalet ska ske i slutet av februari, när isen är säkrare. I år blev det mars och det var på gränsen. Isen höll, men bara precis.
– Vi behöver kanske en liten läktare. Lite publik. Det här är stort för området, säger han och funderar vidare. Folk gillar motorsport här. Det vore kul att ha åskådare vid finalen.
Han har tittat på att köpa bostad i Kall, han har upptäckt att det finns ett gym i Kallgården som han inte kände till efter 20 år, och han har börjat utforska sommaren i Åre kommun.
– Förra sommaren var jag här för första gången. Jag blev positivt överraskad över hur varmt det var jämfört med England, säger han.
Han har inga planer på att flytta verksamheten, han trivs med den lösning de har hittat och vill utveckla den vidare.
– Vi har testat olika sjöar, olika boenden, olika upplägg under 20 år. Allt i och runt Kall är tillgängligt. Therese Wester på Kallgården tar hand om gästerna, Topptaxi ställer alltid upp och ändrar i sista minuten utan att klaga. Samarbetet med Car Events och deras team fungerar helt enkelt. Vi har ingen anledning att vara någon annanstans.
