Litteraturkartan

Då en tredjedel av natten var gången, kommo de till en »själastuga», slogo eld och tilredde mat. Då de åto, bad Arnljot dem att icke kasta något av maten, varken ben eller smulor, på golvet. Arnljot tog fram ur sin skjorta ett silverfat och åt därpå. När de voro mätta, tog Arnljot vara på deras lämningar. Därefter redde de sig att gå till vila. I den ena änden av huset var ett loft uppe på några tvärbjälkar; dit upp gingo Arnljot och hans följeslagare och lade sig att sova där.

Snorre SturlassonOlav den heliges historia, ca 1230

Den 7 augusti bröt ett detachement norska jägare in på svenskt område vid Skalstugan och Medstugan […] Överallt, där norrmännen gått fram, hade de uppfört sig oklanderligt, och för allt vad de förtärt betalt med kvittenser, som sedermera punktligt inlösts med kontanter. Vad meningen var med utsändandet av dessa små norska kårer är obegripligt, om ej möjligen att rekognoscera storleken av våra styrkor.

Hedvig Elisabeth CharlottaDagbok 8, skrivet 1808, utgiven 1939

De som bo der måste om sommaren fara på båtar öfver Hallens sjö, för att komma till kyrkan.

P. G. BergSvenskt konversationslexikon, 1845–51

När man landstigit och vandrat ett litet stycke genom skogen, derefter nedstigit utför en brant och af duggregnet ständigt slipprig backe samt ställt sig ytterst på de svarta klipporna under fallet, — då först framträder Tännforsen i en så slående storhet, så obeskriflig skönhet, att åskådaren står oviss, om han gripes af häpnad eller af förtjusning.

Läsebok för folkskolanLäsebok för folkskolan, 1868

I Åår å Kall feck kæran mest ærbej mæ skovlen hejle vintern. Der va’e ti græva gångan gönom snöfänna milla husom, ja tell å mæ tutan ville int dra, för snön geck högt oppöve taka på byggningom.

Erik Olsson (Äcke)”Stor-floa”, Gott humör, 1888

… minnet svek honom så fullkomligt, att vi måste låta hästen […] öfvertaga vägvisarens roll.

AquilaStorlien. Några reseminnen, 1890

»Som ni vill, fru Karin. Då tala vi om de obetydligheter, som ni kallar det viktigaste. Vår här har dragit sig med till Mattmar.» »Hvarför det?» »Af två skäl. Det ena, att vi komma mera midt i landet. Det andra, att vi komma närmare Frösön.»

Johan Lindström SaxonKriget utan svärdsslag, 1896

Däremot hade Jämtland sin dryga känning af ofreden. Det var operationsbas för Armfelts angrepp mot Trondhjem och fick redan därigenom vidkännas all den tunga som en genomtågande armé pålägger befolkningen. Men det fick också mottaga spillrorna af hans på återtåget till hälften ihjälfrusna armé, och dess utsugna gränstrakter från Handöl ända ned till Åre och Storsjön blefvo ett enda lasarett för förfrusna och utsvultna soldater.

Gustaf SchröderPavo Makkran, 1896

Vid Åreskutan, hufvudsakliga målet för min exkursion, fanns det bara ett enda hotell, och i det hotellet hade alla mina antipatier stämt möte.

August StrindbergLegender, 1898

När jag nu efteråt tänker på Storlien söker jag att pruta med min förtjusning. Jag drar mig till minnes det vackraste som jag såg några dagar förut.

Verner von HeidenstamTankar och teckningar, 1899

– Nej, vi voro egentligen blott till Åreskutan, och så foro vi till Tännforsen och … ja, jag minnes nu icke så noga hvad allt det härliga, som vi sågo, hette. Huru sade ni? Hogd … har ni edert hem där?

Anders BackmanVid fjällbandet, 1900

Nu är att märka, att på den tiden såg det helt annorlunda ut i Jämtland än i våra dagar. Hela landet var inte annat än en stor, platt bergvidd, som låg så naken och kal, att det inte en gång kunde växa granskog på den. Där fanns inte sjö, inte flod, inte mark, där plog kunde gå fram. Inte ens de fjäll och bergklumpar, som nu ligga spridda över landet, funnos där då, utan de stodo alla uppradade långt borta i väster.

Selma LagerlöfSagan om Jämtland i Nils Holgerssons underbara resa, 1907

Högt uppe i Jämtland vid sjön Anjans strand ligger bonden Eskil Kjälssons välbyggda gård Fjällåsen med Anjeskutan som skyddsvakt norrut. Öfver Anjan och västerut var fordom en liflig trafik på Norge. Denna samfärdslinje »Jämtlands kommunikationsled», som öppnades för ett halft århundrade sedan, underlättade betydligt trafiken mellan Sundsvall och Levanger, men förlorade genom järnvägens fullbordan sin betydelse.

Nanna WallensteenNoveller, 1910

Så har man Ytterån, myggornas paradis, och Dufed och Ånn, och sist men långt ifrån minst det gemytliga och gudomliga Bydalen, där det byggs och byggs men som ändå aldrig blir stort nog att kunna öppna sin famn för alla dem som söka huld och skydd mellan Drommen och Västerfjäll.

Lotten EkmanHumoresker och stämningar, 1914

Förstod han inte, att en prinsessa, som uttalar intresse för kvinnosaken har gjort det olovandes? Och hon hötte skämtsamt med fingret mot en ung kvinnlig doktor, som i en loge i närheten ytterst häpen lyssnade till telegrammet. Det är hennes fel, sade fru Kronberg, för hon har åkt bobsleigh med prinsessan i Åre!

Elin WägnerMannen och körsbären med flera berättelser, 1914

Dröj här och säg mig sedan, om Ottsjö ej har högtid över sig.

Carl Julius AnrickVästra Vålådalen, 1923

Vid det prosteting, som hölls i Undersåker S:t Henriks dag (19 jan.) 1532 af prosten Erik Andersson, lagfästes prästbordets fastighetsinnehaf och fiskerättigheter […] Äfven prästbordets andel i ösefisket sökte man kringskära. Tre bröder Nils, Erik och Joen Bengtsöner i Remo påstodo, att prästen ej var berättigad åtnjuta mer än tredjedelen i detta fiske, men herr Mons kunde med vittnen och gamla handlingar bevisa, att halfparten af fisket i mer än 200 år legat under kyrkan.

Leonard BygdénHernösands stifts herdaminne, band IV, 1923–26

Vårt första och under flera år enda större sanatorium öppnades i Mörsil år 1891 och inrymde 65 platser, en droppe i havet, som blott obetydligt kunde bidraga till att förbättra den tröstlösa situationen.

Gustaf NeanderFolksjukdomen tuberkulos och dess bekämpande, 1928

Inställ i kväll den tillärnade tillställningen i källaren till pedellbostället. Skäll icke ut den snälle källarmästarens pastell- och akvarellutställning på Hotell Bellman. Tillhåll i stället den inställsamme sillknallen Nils Gillis Dillström, som plär ha sitt tillhåll nära Trillevallen, att icke illvilligt vålla villervalla genom att söka tillvälla sig rätt att tillfälligt inställa sin sillfjälliga ekpåk i parasollstället.

Sigfrid LindströmRamsor, 1944

Första raiden var bekväm — i början. Jag tog helt enkelt tåget från Storlien till Trondheim! — det var det sista tåget som gick, men det visste man ju inte då. Strax därefter skar tysken av Norge på mitten, genom Stjördalen, och tyska trupptåg var och nosade ända framme vid Storlien.

Barbro AlvingDet kom aldrig i tidningen, 1963

Aellieh maaneme / man guhkiem gaatoeh. Dov bovtsh gaarvanetieh. Gie vuajna mejtie dov aaltoe guadteme?

Martha JåmaAellieh, maaneme / Inte, mitt barn, 2000

Han pratade gärna om det enda jobb han haft i hela sitt liv, det på sågen i Arvesund. Tomas pappa hade jobbat tillsammans med Rudolf så ibland var det intressant men oftast var det bara pinsamt. Pappa hade fått kicken från det jobbet när de hittat honom sovande i fyllan bakom en virkeshög. Om det nu var hans pappa?

Sten LindqvistSkendöda, 2007

Det var ingen av personalen som följde oss till doktorn. När vi kom till doktorn i Järpen ringde han till lasarettet i Östersund och fick prata med överläkaren. Då fick jag åka in dit och det blev operation eftersom läraren hade slagit sönder trumhinnan.

Per Gustav Sparrockberättelse i Nomadskoleboken, 2015

Att stå nedanför okända huskroppar och främmande människors lägenhetsfönster, kanske för att man behövde fundera eller för att man väntade på någon, gjorde man bara i storstäderna, inte i Ånn. I Ånn stack sånt ut. Sedan såg jag bilen. En vit Volvo 242.

Sara StrömbergSly, 2021

Clara bor på Stenstigen i Järpen. Hon har bjudit hem Daniel på middag klockan nitton, och han tycker om att vara punktlig. Det kändes egentligen lite tidigt att ses hemma hos henne, men han ville inte tacka nej när hon frågade. Han tänker emellertid inte bli sen och absolut inte stanna över natten.

Viveca StenBenådaren, 2024